HÅLLBARHETSCHEF FÖRDJUPAR MILJÖARBETE

Allt sedan FN:s toppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 har detta varit ett begrepp i de politiska kretsarna. Nu verkar det även avsätta spår hos företagen. Under kort tid har flera kvalitets- och miljöchefer bytt skepnad och börjat titulera sig hållbarhetschef.

Av Roland Wirstedt

Hållbart har blivit ett buzzword och som alla modeord riskerar det bli en floskel.
Frågan är om titeln ”hållbarhetschef” bara är en ny etikett på vad den kvalitets- och miljöansvarige gjorde tidigare eller om det är en utveckling som indikerar att verksamhetsstyrningen i företagen håller på att ta sig nya former.
Inför FN:s miljökonferens i Rio i somras skrev statsminister Fredrik Reinfeldt, biståndsminister Gunilla Carlsson och miljöminister Lena Ek en debattartikel i Dagens Nyheter. Där förekom orden hållbar, hållbart och hållbarhet sammanlagt 22 gånger. Endast slagna av ”och”, ”att”, ”i”.
Det finns flera rimliga förklaringar till att det blev så, men utan överdrift går det att påstå att politiker gillar ordet ”hållbar”. Det finns knappast ett politiskt tal utan att det kryddas med det nya modeordet. Staden ska vara hållbar, likaså landsbygden, invandringen, turismen, bilismen, gruvdriften, djurhållningen…
Den politiska retoriken låter bra och vi väljare gillar vad vi hör. Det är ju toppen med en hållbar turism och bilism. Utan dåligt samvete kan vi flyga till Thailand eller köra bil till fjällen.
Men vad betyder hållbar utveckling, egentligen?
Det engelska begreppet ”sustainable development” introducerades av den USA-födde agronomen och miljödebattören Lester Brown, som bildade Worldwatch Institute i mitten av 1970-talet. Men det var först i samband med den så kallade Brundtland-rapporten som presenterades tiotalet år senare, 1987, som begreppet fick internationell spridning.

En vacker tanke
I Brundtland-rapporten, som gjordes på uppdrag av FN, finns den ofta citerade definitionen av hållbar utveckling med. Den lyder: ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.
Onekligen en väldigt vacker tanke som alla normala och ansvarstagande människor kan skriva under på. Det är först när den ska konkretiseras som det blir problem.
Betyder definitionen att vi i dag ska sluta pumpa upp olja för att spara en skvätt till kommande generationer? Hur mycket kväve och fosfor kan vi släppa ut i Östersjön? Hur mycket fisk kan vi plocka upp ur världshaven?
Frågorna hopar sig och det står snabbt klart att Brundtland-kommissionens definition kan tolkas på många olika sätt, vilket också sker.
När Lester Brown myntade begreppet hade han sitt fokus på vad naturen, ekosystemen och ytterst vad vår planet orkade med. Med andra ord siktade han in sig på den ekologiska hållbarheten.
Det som Brundtland-rapporten öppnade upp för var ytterligare två dimensioner, där den ena är avhängig av den andra. För att alla människor på jorden ska få goda livsvillkor – social hållbarhet – måste det finnas tillväxt – ekonomisk hållbarhet.
Fortfarande, 25 år senare, går den tydligaste skiljelinjen mellan uttolkarna av hållbarhets-begreppet just här: å ena sidan dem som lägger tyngdpunkten vid ekologin, å andra sidan dem som betonar ekonomisk tillväxt.
Men där emellan finns flera varianter. Det är inte självklart hur avvägningen mellan ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ska ske.

Komplext samspel
En definition av hållbar utveckling som fått spridning tar just upp det komplexa samspelet mellan dessa tre dimensioner.
Den tillskrivs den numera pensionerade professorn vid Brown University i USA, Robert Kates. Hans slutsats är att begreppet ger en bas för en ständig dialog och process för en positiv vision av världens utveckling. Hållbar utveckling är alltså inte ett svar utan en process som kräver arbete, kompromisser och en vilja till förändring.
Begreppet innebär i praktiken ett förhållningssätt hos beslutsfattarna där de försöker se till helheten av sina beslut och väga in relevanta fakta.
Det politiska arbetet med att skapa ett hållbart samhälle har i dag en bred uppslutning. Vi ställer krav på våra politiker att de ska se till att offentliga verksamheter och samhälleligt ägda företag uppträder på ett ansvarsfullt sätt.
Men gränsen mellan offentligt och privat håller på att suddas ut. I allt större utsträckning förväntar vi oss att även privata företag ska uppträda på ett schyst sätt. Och ju större företaget är desto större krav har vi på att det ska ta ett samhällsansvar.
I januari publicerade det Paris-baserade mediaföretaget Havas en undersökning med namnet ”Communities and citizenship”. Där har över 10219 personer i 31 länder svarat på frågor om sin egen roll som medborgare och konsument, men även om företagens och den offentliga sektorns roll i samhällsutvecklingen.
En tydlig majoritet, 77 procent, av de tillfrågade tyckte att de offentliga verksamheterna hade en skyldighet att ”göra världen till en bättre plats” medan nästan lika många, 69 procent, ansåg att även företagen hade ett ansvar för att vi alla ska få det bättre.

Under svärdet
Denna något uppfodrande, men i grunden positiva, förväntan på företagen skapar ett konsumenttryck. I dag lever internationellt konsumentorienterade företag med ett damoklessvärd hängande över sina huvuden. Ett felsteg kan snabbt spridas via sociala medier med resultatet att dess tidigare kunder vänder företaget ryggen. Färska exempel är hästköttsskandelen för Findus och mutanklagelserna mot Telia Sonera.
Därför har det blivit av yttersta vikt att ha kontroll på alla led i verksamheten. Har företaget underleverantörer utomlands dyker det raskt upp frågor som kräver svar. Det kan gälla kriminalitet, korruption, sociala förhållanden eller hur etniska minoriteter behandlas. Det gäller med andra ord inte bara att se till att verksamheten producerar en vara eller tjänst av hög kvalitet och att man inte skadar miljön, utan nu måste företagen även ta ett socialt och samhällsekonomiskt ansvar för att behålla och förbättra företagets varumärke och status.
Man kan säga att hållbarhetsbegreppet med sina tre dimensioner – ekonomi, miljö och socialt ansvar – även har nått företagsvärlden.

Anna Graaf.

Anna Graaf.

Större grepp
Ett sådant företag är arkitektbyrån White med 700 medarbetare och en omsättning på 734 miljoner kronor. Där är Anna Graaf nybliven hållbarhetschef.
– Vi har länge arbetet med miljöfrågorna i våra projekt. Nu tar vi ett större grepp för att arbeta mer aktivt med även den sociala och ekonomiska hållbarheten, förklarar Anna Graaf, som samtidigt som hon fick det nya jobbet flyttade in i Whites ledningsgrupp.
Anna Graaf är från början civilingenjör utbildad på Chalmers och har arbetet på White i tolv år och då företrädesvis med miljöfrågor. Hon har även varit internrevisor för kvalitets- och miljöledningssystemen.
Intresset för boendemiljön har varit med henne sedan Chalmers. När Anna Graaf gjorde sitt examensjobb i mitten av 1990-talet var begreppet sjuka hus väldigt aktuellt. Hennes ex-jobb heter ”Sunt byggande”.
– Då tänkte jag att man borde arbeta på en arkitektbyrå så att man redan från första pennstrecket kunde påverka arkitekterna och utformningen så att husen byggdes på ett miljövänligt och sunt sätt. Så detta är faktiskt mitt drömjobb, säger Anna Graaf.
Hon ser på sin nya roll främst som samordnare och strateg för hållbarhetsfrågorna. För att driva på utvecklingen och för att kunna erbjuda en helhetslösning när det gäller byggnader och hållbar stadsplanering har White anställt specialister inom socialantropologi och samhällsekonomi.
Nyligen drog Anna Graaf igång ett arbete för att titta på hur ISO 26000 och FN:s ”Global Compact” kan fördjupa Whites arbete med social hållbarhet och för att få in hållbarhetsfrågorna på ett självklart sätt i verksamhetsstyrningen.

Rolf Ericson.

Rolf Ericson.

Statlig hållbarhet
Även regeringen och finansdepartementet har intensifierat sitt hållbarhetsarbete efter mutanklagelserna mot Telia Sonera och efter Vattenfalls vidlyftiga utlandsaffärer. Finansmarknadsminister Peter Norman krävde i mars förra året vid ett internt seminarium att de statligt ägda bolagens styrelser ska ta fram hållbarhetsmål samt strategier för att uppnå dessa mål.
Vidare har finansdepartementet krävt att varje styrelse ska ha minst en ledamot som kan tillföra miljö- och hållbarhetskompetens i styrelsearbetet.
Rolf Ericson är hållbarhetschef i det statligt ägda konsultbolaget Vectura Consulting AB, som är en sammanslagning av Vägverket Konsult och Banverket Projektering. Företaget omsätter drygt 1,3 miljarder kronor och har 1 200 konsulter anställda.
Rolf Ericson fick jobbet som hållbarhetschef för ungefär ett år sedan. Dessförinnan hade han varit kvalitets- och miljöchef och en av projektledarna för sammanslagningen och bolagiseringen av företaget. Han har även arbetat med företagets hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initatives, vilket regeringen har krävt av alla statliga bolag sedan 2007.
Då för ett år sedan när han fick jobbet gav sig Rolf Ericson ut på en turné till alla Vecturas kontor i landet. Med sig hade han en balansplatta, en sådan där som brukar finnas på gymmen.
– Jag ville få uppmärksamhet och skapa engagemang kring hållbarhetsfrågorna. Med plattan ville jag illustrera hur svårt det är att hålla balansen mellan de olika hållbarhetsfaktorerna. I dag tycker jag att ekonomin väger tungt i våra uppdrag, men jag märker att miljö och sociala faktorer blir allt viktigare, säger Rolf Ericson.
Han sitter inte själv i företagsledningen utan i stället har Vectura skapat ett hållbarhetsteam för att driva frågorna. Detta leder Rolf Ericson. Där ingår ett tiotal personer med olika kompetenser och från olika delar av företaget.
Teamet driver den löpande uppgifter som exempelvis hållbarhetsredovisningen, men även avgränsade projekt.
– Vi har till exempel tagit fram en uppförandekod för våra leverantörer och installerat videokonferensanläggningar på alla våra kontor för att minska företagets resande, förklarar Rolf Ericson.

anna_denell_01

Anna Denell.

Miljöengagemang
På samma sätt som för sina kollegor på White och Vectura startade Anna Denells engagemang för hållbarhetsfrågorna i ett starkt miljöintresse. Den 1 december förra året utnämndes hon till hållbarhetschef för Vasakronan, som är Sveriges största fastighetsbolag med ett fastighetsbestånd värderat till över 80 miljarder kronor.
– Miljöarbetet började med sådant som Vasakronan kunde påverka själva, som hur fastigheterna värms upp, säger Anna Denell, som är civilingenjör.
Därifrån har miljöengagemanget allteftersom vidgats till att även involvera Vasakronans kunder, hyresgästerna.
– Väldigt mycket av vår miljöpåverkan uppstår när hyresgästerna använder sina lokaler.
Anna Denell har jobbat med lösningar som hon döpt till ”Gröna kontor” och ”Gröna flyttar”, där det exempelvis handlar om valet av el-leverantör och om hur hyresgästerna ska kunna ta hand om sina möbler i samband med en flytt.
Det var när miljöarbetet utvidgades till att även gälla leverantörerna som den sociala aspekten trängde sig på.
– Vi har en uppförandekod för våra medarbetare och håller på att ta fram en för våra leverantörer, där vi slår fast vad som gäller när man arbetar åt oss. Det handlar bland annat om anställningsvillkor och arbetsmiljöfrågor, säger Anna Denell.
I det arbetet har företaget använts sig av erfarenheterna från miljöledningssystemet ISO 14001 och den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000.
Eftersom företaget har en tydlig ambition att vidga sitt ansvarstagande kändes det naturligt att ta steget från miljöchef till att bli hållbarhetschef.
– Många av frågorna går hand i hand. Det handlar om att identifiera vilken påverkan företaget har, sätta mål för hur vi minskar den och följa upp arbetet.
Trots att Vasakronan är landets största fastighetsbolag har företaget inte särskilt många anställda, endast 330 medarbetare. Anna Denell har därför ingen stor avdelning runt omkring sig, utan arbetar i stället med att försöka knåda in hållbarhetsarbetet i den dagliga verksamhetsstyrningen.
– Det är en av mina viktigaste uppgifter. Jag ska se till att den här typen av frågor får sin naturliga plats i våra arbetsprocesser, säger Anna Denell, som dock inte sitter med i företagets ledningsgrupp.
Hon ser sin roll som att vara inspirerande, rådgivande och strategisk.

Charlotta Szczepanowski.

Charlotta Szczepanowski.

Letar verktyg
Charlotta Szczepanowski tillträdde som hållbarhetschef för Riksbyggen den 1 januari, där hon tidigare varit miljö- och kvalitetschef. Riksbyggen omsätter 4,3 miljarder och har 2300 medarbetare.
Charlotta Szczepanowski arbetar just nu med att plocka fram de verktyg som hon behöver för att vidga sitt arbete till att även gälla den sociala aspekten, där exempelvis Riksbyggens alla bostadsrättsföreningar med dess medlemmar kommer in.
Charlotta Szczepanowski är inte klar med detta arbete men det lutar åt att ISO 26000 kommer att spela en avgörande roll. Liksom hennes pågående samarbete med Chalmers och Göteborgs universitet om att försöka skapa ett helhetstänkande kring hållbara städer och bostäder där just de sociala frågorna har en central betydelse.
Hon tycker att steget till att bli hållbarhetschef känns som en ganska självklar utvidgning av hennes ansvarsområde.
– Jag tror över huvud taget att vi måste bort från stuprörstänkandet när det gäller hållbarhetsfrågorna, både när gäller hur vi förebygger och löser problemen, men även hur vi organiserar oss i företagen. Vi måste jobba med helheten, säger Charlotta Szczepanowski.
I sin nya mer övergripande roll har hon släppt ansvaret för miljö- och kvalitetsledningssystemen och flyttat närmre ledningsgruppen och rapporterar direkt till vice VD.
– Jag ser min nya roll mer som att flöda in hållbarhetsfrågorna i ledningssystemet, sedan får vår nye miljö- och kvalitetschef se till att de används och fungerar, säger Charlotta Szczepanowski.

[Publicerad i SIS tidning Perspektiv #206]